Urdåliga spår men härlig dag!
Nu har tävlingshelgen sparkat igång på riktigt! Och först på tur var KortVasan, som är de tre sista milen på själva Vasaloppet. Det var det här loppet jag åkte förra året, för första gången! Vi hade två tävlande från "vår" familj, Magnus och Fredrik. Ingen av dem hade tränat något vidare under säsongen men de var ändå inställda på att göra ett bra lopp. "Kortvasan kör man på en bakfylla", jo juste. Jädrar var de har fått kämpa idag! Och inte bara de två utan alla som åkte. Under natten och hela dagen har det toksnöat vilket ger extremt lösa spår, det räcker med att endast några få åker i de nya fina spåren innan de blir förstörda. Och Kortvasan har 10 000 åkare, förstå hur jobbigt alla hade det med ett tre mil långt lopp utan några spår! Alla var så tappra! Att staka tre mil utan att vara tränad (som Magnus och Fredrik INTE var) innan är mäktigt gjort!
Vi andra som inte åkte idag har stått vid sidan om och hejat för fulla muggar! I vanliga fall brukar vi ha med oss ko-skällor som är rätt så vanligt inom skidåkning (jag har verkligen ingen aning om varför..), men i år glömde vi dem hemma. Istället hade vi med oss en bärbar högtalare som vi spelade peppande låtar ifrån! Det var väldigt uppskattat av de åkande, enligt många var vi "bästa hejarklacken på hela loppet!".
Eftersom det var som att stå under en snökanon hela dagen blev allt dyngsurt och kallt, även om jag hade fem lager kläder på mig! Det var väldigt skönt att kränga av sig allt och hoppa i något varmt när vi kom hem.
Obefintliga spår i ett väldigt vackert vinterlandskap. Jag är så otroligt imponerad över alla som ställde upp idag, även om vädret var rent ut sagt förärligt för en tävlingsdag!
Här har vi bästa hejarklacken! Vi måste dock jobba lite på de peppenade färgerna på kläderna.. Tur att våra hejarrop övervägde detta!
Vi stod och hejade på samma ställe i tre timmar, och då kom Magnus och Fredrik äntligen. De hade varit tvugna att valla om, vilket nästan alla fick göra idag och det var därför kö på 45min vid vallningsstället. Vi började tro att de varit tvugna att bryta, men vi ville inte ge upp på en gång! Och jag tycker det är väldigt kul att heja på alla, så för min del gjorde det inget! Vi skrek oss hesa, inte det ultimata för min förkylning meeeen meeen. Det var kul!
Och så hamnade vi tillslut i Mora och hejade på alla som orkat sig enda till mål! Eloge till er alla!
Nu har jag tagit en efterlängtad dusch och fått upp värmen i kroppen. Imorgon väntar ännu en dag i fädernas spår, eller ite på sidan om. Det är dags för Tjejvasan! Det loppet jag skulle ha åkt om jag vore frisk, men det ska bli kul att heja på i alla fall!
